”Verkligheten är rörlig och föränderlig”

Hej, Lennart! Vad menas egentligen med tillitsbaserad styrning?

– Tillit handlar om att hantera risker i relationer. I praktiken innebär det att man har realistiska förväntningar på att människor beter sig som de borde, baserat på erfarenheter och kända omständigheter. Tillit kan aldrig uppstå i riskfria relationer, utan skapas bara när det finns någon form av ömsesidigt beroende. Tillitsbaserad styrning innebär i sin tur att man har en styrning som skapar förutsättningar för tillit att växa – chefer och kollegor behöver ömsesidigt kunna lita på att man hanterar varje situation på bästa sätt.

Och vad har tillitsbaserad styrning för roll inom skola och annan offentlig sektor?

– Studier visar att det finns en hög grad av tillit, men att styrningen ofta är utformad som om tillit inte fanns eller var ointressant. Styrningen drivs i stället av mål och resultat, som inte tar hänsyn till mellanmänskliga relationer. Man försöker att ”styra med fjärrkontroll” där man förlitar sig på att personer utanför verksamheten ska säkerställa kvaliteten, i stället för personal på plats. Då har man skapat ett system som ger mindre plats för professionellt omdöme. Verkligheten kan inte definieras i mål och regler, utan varje unik situation behöver hanteras på bästa möjliga sätt.

Styrningen utformas ofta som om organisationen vore ett komplicerat system, när den snarare är ett komplext system. Vad är skillnaden?

– När man ser organisationen som ett komplicerat system, tror man att det går att bryta upp helheten i mindre delar och kartlägga ett orsakssamband – lite som om verksamheten vore en maskin. Men dagens organisationer är komplexa och större än summan av delarna. Man kan se det lite som en levande organism. Det går inte att studera en myrstack genom att dela upp den i delar och studera en myra, utan det gäller att förstå interaktionen för att förstå helheten. Samma sak gäller med styrning och tillit. Verkligheten är inte stabil och mekanisk, utan rörlig och föränderlig.

Hur ska man styra för att hantera risker på bästa sätt inom offentlig sektor?

– Den största missuppfattningen är att kontroll och övervakning reducerar risker, men en organisation består av människor och känslor. Därför krävs det tillit för att hantera risker i relationer. Ett bra exempel från sjukvården är en undersköterska som förstår när det är läge för att duscha en dement person och när det blir ett övergrepp. Sådant kan man inte definiera och skriva regler för. Även om tillit minskar risktagandet, kan det inte ta bort det helt.

Till sist, varför är det så viktigt med handlingsutrymme?

– Det finns alltid ramar och regler att följa, till exempel uppdrag, lagar och verksamhetsplaner. Men allt kan inte styras eller förutses. Därför måste man se till att det finns ett flexibelt handlingsutrymme inom den ramen, som både kan och ska användas. Det är det enda sättet att hantera komplexitet på.

Tillit och tillitsbaserad styrning i korthet:

1. Tillit handlar om att hantera risker i relationer och kan bara uppnås om det finns någon form av ömsesidigt beroende. Riskfria relationer kan aldrig skapa tillit, men relationerna behöver inte vara jämlika. Tillit minskar risktagandet, men kan inte ta bort det helt.
2. Inom offentlig sektor finns en hög grad av tillit, men styrningen är utformad som om det vore tvärtom. Ofta är styrningen i stället grundad på mål och resultat, där man utgår från att organisationer är komplicerade i stället för komplexa.
3. För att uppnå tillit är det faktiska handlingsutrymmet och hur vi ser på kvalitet och misstag helt avgörande.