Huvudmannens roll i en kommunaliserad skola

Ny rapport från Gotit

– I första rapporten var skolad­mi­nist­ra­tö­rer­na överens om att rektorn är den som påverkar deras situation mest och i rapporten om skolledarna blev slutsatsen att de påverkas mest av huvudmannen och därför belyser vi nu även huvudmannens situation, säger utredare Mikael Andersson.

I den nya rapporten har Mikael Andersson intervjuat representanter från skolans huvudman i åtta olika kommuner. Han har talat med politiker, både i ledande ställning och i opposition samt med tjänstemän, företrädesvis skolchefer. Frågorna har bland annat berört varför de gått in i uppdraget, personliga drivkrafter, hur de förberett sig och vilka utmaningar de upplever som störst. Mikael Andersson har också fördjupat sig i utredningar och rapporter där huvudmannens roll behandlas. Just nu pågår också en statlig utredning som tittar på om det finns förutsättningar för att staten ska ta tillbaka huvudmannaskapet från kommunerna.

– Till att börja med kan man konstatera att det är mycket prat om statligt eller kommunalt huvudmannaskap, men det är nog inte där skon klämmer. Det har aldrig varit helt renodlat, utan funnits olika varianter genom åren, konstaterar Mikael Andersson. Däremot kan historien om kommunaliseringen av skolan förklara en hel del kring varför skolan utvecklats som den gjort sedan början av 1990-talet och vilken roll huvudmannen haft i detta.

1991 övergick ansvaret för skolan från staten till kommunerna efter en 14 år lång politisk debatt. De­cent­ra­li­se­ring­en sammanföll med den ekonomiska krisen och lite krasst såg rikspolitikerna att det fanns pengar att spara genom att lyfta över ansvaret för skolan på kommunerna. Samtidigt präglades tidsandan av ”New Public Management”, det vill säga att det offentliga i högre grad skulle drivas som företag. Man såg skolorna som resultatenheter och införde en mängd rapport- och kontrollsystem.

– Kokar man ihop allt detta så har man grunden för dagens problem där staten abdikerat och kommunerna kräver för mycket kontroll av skolan. Ett av problemen med kommunaliseringen var att styrningen över skolan stannade hos de kommunala politikerna. De förde inte ansvaret vidare ut till skolorna, utan lekmannapolitiker började detaljstyra hur skolorna ska arbeta. Utfallet blev olika på olika ställen i landet och det hände att lekmän till och med blandade sig i saker som vilka nya pedagogiska idéer som skulle testas. Resultatet är nu en skola där kunskapsnivån droppat och där likvärdigheten är jättelåg, konstaterar Mikael Andersson.

Vid intervjuer med skolpolitikerna så berättade en övervägande majoritet att de haft som mål att arbeta med politik och att de senare fått frågan om de vill jobba med skolfrågor. Efter att ha tackat ja kände sig dock många oförberedda på hur komplext området är. Det är svårt att förstå systemen och hur allt funkar, vilket är en utmaning i rollen. Både i intervjuerna med politiker och tjänstemän har Mikael Andersson också slagits av vilken avgörande betydelse skolchefen har. Skolchef är en nygammal position som återinsattes för några år sedan och intervjuerna bekräftar att politikerna lutar sig oerhört mycket mot skolchefen i sina beslut.

– Man kan se att där samarbetet mellan politiker och skolchef är gott, så blir resultatet bättre. I kommuner där det går bra för skolan har skolcheferna även en god en relation till rektorerna. Men det är väldigt viktigt att skolcheferna är medvetna om att huvudmannen slutar med skolchefen och inte med rektorerna. Skolan börjar med rektorerna, annars kan man som rektor få jobba med saker som gör att man inte kan fokusera på sitt pedagogiska ledarskap. I värsta fall kan det till och med uppfattas av lärarna som att rektorn inte hör till skolan. Det är inte heller bra att rektorer får direkt tillgång till politikerna.

Men är en återgång till en statlig skola lösningen på skolans utmaningar? Mikael Andersson tror inte att det är nödvändigt att åter förstatliga skolan för att öka kvaliteten.

– En av lösningarna skulle kunna vara att arbeta mer med tillitsbaserad styrning. Då skulle man kunna lyckas med grundtankarna med kommunaliseringen; att flytta makten ut till skolorna så att de inte blir låsta till massa krav och regelverk som inte är relevanta. Det gäller att makten över styrningen inte stannar vid politikerna.